Efter att nu spelat DM mot högre placerade lag i tre veckor var vi nu tillbaka till träningsmatchandet. Från ledarteamet har vi upplevt att efter alla sjukdomar har vi blivit bättre och bättre för varje vecka och förra helgen gjorde vi säsongens bästa insats.

Nu stod Ericsberg på andra sidan och de har ju befunnit sig i toppen av sexan under 2024 och blev ju aldrig degraderade från division fem utan valde själva att kliva ned på grund av spelarbrist. Vår ambition från förra matchen var att vi skulle hålla uppe nivån och spela med högt tempo och nu med mer bollägande kunna styra matchen och inte som under DM anpassa oss till motståndaren.

Vi lyckades inledningsvis väldigt bra med detta och tog kommandot direkt. David var bara millimeter från att göra 1-0 på nick i minut två men träffade ribban. Vi har helt spelövertaget första 20 och det tar så lång tid för Ericsberg att få i väg sitt första skott på mål. Vi skapar många nästan lägen men får inte riktigt till det så det är inte 100 %-iga målchanser.

Med 5 minuter kvar av första så nickar David fram Isak som för 4-5 gången trampar förbi sin back och denna gång har han så bra vinkel att han istället för pass kan gå på avslut och lägger in 1-0.

När känslan är att vi i andra halvlek ska kunna gå ut och trycka på än mer och ta över matchen helt så blir vi istället slarvigare med passningar, vi är inte hundra på tå och tappar boll, markering och framförallt massor med dueller. Ericsberg får nu tid att andas och kan komma upp på vår planhalva och etablerar bollen. De första 20 i andra är deras och den perioden avslutas med bolltapp som de nyttjar och de kan placera in 1-1. Den sista kvarten börjar vi ta tillbaka initiativet och vi kommer runt på båda kanterna. Lukas har en boll i stolpen men vid flera tillfällen är det för låg kvalité på inspel eller avslut. Deras keeper får göra någon riktigt vass räddning men det är ändå tillräckligt med lägen för att vi ska kunna göra ett mål. Vi har dock tappat det stora övertaget som skapade möjligheter för Wangen och Robin att dominerar helt.

Matchen slutar kryss och som träningsmatch där vi ska se prestationen så kan vi vara lite missnöjda med att vi inte håller uppe nivån hela matchen men vi skapar tillräckligt många situationer i deras straffområde att vi måste vara nöjda med det. Sedan måste vi höja kvalitén både i avslut och passning så vi gör nyttjar dessa bättre. Nu kanske vi har 7-8 bra målmöjligheter och gör 1 mål. I serien sedan kanske vi bara för 3-4 och då måste vi sätta minst hälften.

Vi gör mycket bra men vi har problem att sätta fart i boll och spel när Ericsberg för dagen valt att ligga lågt och inte pressa oss allt och satsa på bollvinst och snabba kontringar. Vi vaggas in i att vi är trygga med boll när de låter oss hålla i den och vi blir passiva istället för som mot Stallarholmen löpa och skapa nya ytor. De är farliga i omställningarna och framförallt våra mittbackar gör det bra i att avstyra dessa anfall. Det blir lite svårare när de blir lite overksamma i stunder och så kommer det långa uppspelet och en duell samt att de i nästa läge hela tiden kom en ny boll på djupet.

Vi får nöja oss med att slå fast att det var en 3 till 3+ insats och det finns mer att ta av men också att det blev lite svårt att ställa om till en helt annorlunda fotbollsmatch jämfört med senare veckor.

1-0 39:e minuten Isak Östergren ass David Oreskovic

1-1 60:e minuten Egoif 

Varing Lukas Seger 

DM mot Stallarholmen

Då hade vi kommit till sista matchen i DM och det var det nyblivna division 4 laget Stallarholmen som kom på besök. När vi senast mötte dem har jag verkligen ingen aning om men antar att det var väldigt länge sedan. Under det år KAIK varit ner på det lägre nivåerna har Stallarholmen spelat främst division fyra och fem fotboll och backar vi tillbaka till tiden då KAIK var i fyran och femman hade nog inte Stallarholmen riktigt tagit den fana att vara Strängnäs andra lag dit de som inte riktigt platsar eller har tid att träna tillräckligt går för att spela sin fotboll.

I de tidigare DM matcherna har det varit tydligt att vi inte haft spelare i fysisk form för att orka vara noggranna i 90 minuter utan vi har då fallit igenom i slutet av matcherna och även haft riktiga svackor där motståndarna kunna göra många mål på kort tid mot oss. Stor del av fokus idag var just detta att vi ska orka längre i matchen när vi nu haft spelare lite mer friska och att vi skulle hålla i boll lite mer själva för att inte behöva jaga.

Det kändes verkligen som att killarna var med på banan och det var ett fokuserat lag som klev in på banan och vi stod upp bra mot Stallarholmen. De hade några spelare som höjde sig lite över mängden som mittfältsgeneralen David Eriksson och även den riktigt snabbe Hampus Rik. Stallarholmen hade mer boll än vi men vi använde den bra och kom till lika många chanser om Stallarholmen i första delen av matchen. De första trettio skulle jag anses som helt jämna och David hade två bra lägen till att göra mål. Sista kvarten i första tappade vi av och fick kämpa för att hålla 0-0 i paus.

Andra börjar som den första och vi gör det bra och det känns inte helt självklart även om det nog var rättvis när Stallarholmen tar ledningen. Det är ett inlägg och deras forward gör en riktigt konstig manöver men lyckas få huvudet på inlägget så det rullar in i hörnet. Nu blir man lite orolig att raset ska komma som det gjorde i Oxelösund förra veckan då vi klarade 60 minuter men idag är vi ett snäpp starkare. När sedan Robin blir manglad på vägen fram till ett bra läge så kliver Robert Sardi fram och drar dit frisparken som han aldrig gjort annat och det är i stället kvitterat.

Vi krigar på men nu är Stallarholmen klart bättre och trycker tillbaka oss. Vi får några smällar på viktiga spelare och får ta till ett trippelbyte och det blir lite rörigt att få ordning på positionerna och tyvärr får Stallarholmen göra 1-2 och strax även 1-3 på situationer som vi absolut kan hantera utan att släppa in mål så det är lite hårt men samtidigt är det så när man blir tillbaka pressad och är trött. Risken för missar ökar och vi åker på en tredje förlust men denna gång verkligen med mersmak. Vi kan väl inte säga att vi spelar jämnt med ett divisions fyra lag men vi står upp bra och stora delar av matchen skapar vi lika många chanser. Deras kvalité och styrka visar sig i slutet men det är ändå 2 divisioners skillnad och idag visar vi att vi ändå är på gång. Får vi tillbaka alla från skador och de som varit sjuka ett tag får vässa formen så ska vi kunna nå en nivå som ska räcka bra i sexan är ledningens känsla så nu har vi fyra veckor och tre träningsmatcher på oss att konservera nivån ytterligare ett hack upp och hålla det hela matchen.

Alla gör det riktigt bra idag men en extra stjärna till Freddan Oreskovic som sliter som en galärslav i alla löpningar och förlorar knappt en duell och är också konstruktiv i uppspelen. Hela backlinjen visar idag att man klarar man man duellerna på ett mycket bra sätt även mot division fyra motstånd.

0-1 Stallarholmen 61:a min

1-1 Robert Sardi frispark 67:e min Robin Gustafsson fälld

1-2 Stallarholmen 78 minuten

1-3 Stallarholmen 85:e minuten

Varningar Ludwig Claesson och Lukas Seger

Match 2 i DM och precis som förra året fick vi vinstlotten att åka till en av Sörmlands mest ocharmiga arenor där det dessutom alltid blåser halv storm nämligen Oxelösund. Förra året förlorade vi mot dem med 1-0 då de var ett division sex lag men nu avancerade de till division 5 efter en stark säsong. Återigen ställdes vi mot ett motstånd där vi ska få det svårt men det är en härlig utmaning men man är lite oroligare nu när vi har så många som varit sjuka och skadade.

Vi börjar med vinden mot oss och vi har svårt att snabbt ta oss upp i banan ibland men håller Oxelösund rätt bra i vårt försvarsspel. De har spelmässigt ett klart övertag men det är inte så många chanser, mycket hörnor och bollar som våra backar kan ta hand om. De två vassaste lägen tillkommer när vi slarvar själva. Första halvlek är en riktigt bra prestation där vi nästan håller nollan men precis i slutet så får de igenom en djupledsboll där vi upplever att han är på fel sida men assisterande köper den och friläget förvaltas på bästa sätt. Lite surt att åka på den när det även känns som offside men det är bara att kämpa på.

Vi har dock fått slitit ont och många har egentligen kanske max 55-60 minuter i sig efter sina sjukdomar men vi har ju inte riktigt den truppen just nu för att kunna byta för många spelare tidigt i andra utan de kämpar på och det syns att vi börjar tappa i försvarsspel och framförallt orkar vi inte upp för att hjälpa våra offensiva spelare vilket gör att anfallen blir kortare och kortare och det blir ännu jobbigare för backlinjen. Efter ca 60 tappar vi det helt och går bort oss flera anfall i rad samtidigt som Oxelösund förstås gör det bra och drar isär oss och kan få fram stora ytor framför backlinjen där de ibland sticker in bollar eller ut på kant och snett inåt bakåt. Vi släpper in fyra bollar på 14 minuter innan vi lyckas stoppa blödningen.

Vi åker återigen på en 0-5 förlust där man känner att det rann iväg för mycket. Vi bör kunna hålla det nere till maximalt tre bollar i baken men det är bara att kriga på och flera spelare som behöver träna igång efter långa perioder utanför och därigenom få upp formen. Det är flera som fått rejäla genomkörare och nu har vi inte dragit på oss några nya skador på dessa matcher så vi hoppas på ett klarare steg framåt nästa helg när ännu ett division 4 lag kommer på besök.

1-0 OIK minut 44

2-0 OIK minut 60

3-0 OIK minut 62

4-0 OIK minut 70

5-0 OIK minut 74

Varningar Christoffer Kalayjian, Isak Östergren och Fredric Oreskovic

När våren tagit över och det till och med var varmt på Backavallen så var det dags för tävlingspremiär för gulsvart. Vi har varit enormt drabbade av sjukdomar och på det några tunga skador så de senaste veckorna har varit tuffa. Det var många spelare som inte hade många träningsminuter de senaste veckorna som ställde upp från start idag. Det fanns ju en oro för att vi inte skulle hänga med i tempot när Jäder som är ett topplag i division fyra (placerade sig fyra förra säsongen) kom på besök.

Efter en virrig inledning börjar vi komma in i det mer och mer. Jäder har bollen men vi stänger till och har några bra omställningslägen och även några bra uppspel men tyvärr lite för bråttom eller dålig kvalité i passningarna. Jäder är duktiga och plågar oss med mycket bollinnehav men vi står upp bra så det känns lite tufft att åka på 0-1 på en hörna där vi är lite slarviga när vi är först på bollen. Det är inledningen på en period där vi blir svagare och Jäder får mer och mer övertag. Vi blir då trötta och klarar inte av att hantera bollen och tappar den än snabbar osv. De gör 2-0 där mittfältaren slår en grym krossboll och sedan inlägg och det går igenom vårt straffområde till en fri Jäderspelare. Det känns som vi får dem att spela lite långsammare och känns ändå ok att gå in i vilan med 0-2 men då lägger de en kross på andra sidan och lyckas på halvlekens sista spark göra 3-0.

Vi är rätt slitna men vi repar mot i andra och när Jäder sedan tappar någon procent i intensitet så blir det enklare för oss att klara av att lida i försvarsspelet. Vi hittar inte många anfall men de skapar heller inte mycket. Tyvärr släpper vi in två lite onödiga bollar i slutet så det blir stora 0-5 efter en inläggsfrispark som går rakt igenom och in i bortre och sedan en skott som ramlar in.

Man blir lite kluven då känslan är att vi får lite stopp på dem och håller emot rätt bra under omständigheterna. Jäder spelade ändå tre divisioner högre än oss förra säsongen och var med och stökade i toppen länge. Samtidigt känns det lite trist att ändå släppa in fem bollar och kändes lite onödigt men det påverkar förstås att Jäder driver på och håller i boll långa stunder där vi bara får jaga och då blir det jobbigt och man gör misstag.

Alla krigade på enormt hårt och flera som legat i sjuksängen länge krigar på och vi kan hålla speltiden runt 60 minuter max så det får lite möjligheter att komma tillbaka lite långsamt.

Många var bra och krigade på men det är en spelare som förtjänar massor med extra beröm. Vår pojkspelare född 2010 kliver in och vi ger honom starten då vi har lite tunt med backar och han kliver in som han aldrig gjort annat än spelat mot division 4 spelare. Han håller rätt positionsspel, vinner sina man mot man dueller och spelar upp bollen lugnt och fint när han får lite utrymme. En riktig kanoninsats.

Till veckan som kommer hoppas vi få tillbaka ytterligare 3-4 spelare och få en ordentlig träningsvecka så ska vi ta ett steg till när vi får förmånen att åka till Ramdalen och möta det nyblivna division fem laget. Skönt också att värmen då försvinner i nästa vecka enligt SMHI så man som vanligt får stå i snålblåst och halvt frysa ihjäl.

0-1 Jäder min 15

0-2 Jäder min. 26

0-3 Jäder min 45

HT

0-4 Jöder 83 min

0-5 Jäder 89 min

varning Ruben Lindahl 

Sista helgen i februari är väl inte riktigt lika klassisk som första söndagen i mars men det var i alla fall på senare år tiden för Byle Cupen. Liksom förra året anmälde vi oss tidigt för att ha ett lite avbrott i vinterträningen. Vi hade förstås koll på att tiotalet spelare i truppen lirar annat under vintern eller har skadeproblem mm så man väljer att stå över inomhusspelet och fokuserar på utomhusspelet. Tidigt flaggades även för att ca tio spelar skulle åka till Åre och åka skidor men vi kände att vi har i alla fall tiotalet spelare kvar och kunde fylla på med någon från pojklaget om det knep.

Sista veckan har dock våra kort fallit av en efter en på grund av jobb, sjukdomar och muskelskador. På torsdagen hade vi ändå fått ihop nio spelare men torsdagskvällen innebar definitivt nej från en feberspelare och två till tillkom i stället så när vi stod redo på lördagen så var det med en trupp med 4 killar från 10-gänget, Christoffer som precis dragit i gång säsongen och Robban i kassen.

Att ge upp finns dock ej så vi drog till Vingåker med ambitionen att lära oss saker och att verkligen kriga för varandra.

Vi inledde mot ett mycket fokuserat Högsjö B som verkligen var snabba och löpstarka. Våra killar fick verkligen kriga på när Högsjö bara pumpade på. Vi höll dem dock stången bra men tyvärr åkte vi på ett slumpmål där Robban inte riktigt hann stänga till första stolpen. Vi släpper sedan till en del chanser men nu är Robban uppvärmd och löser allt utom ett mål mot slutet då vi börjar försöka gå framåt och därmed 0-2 som start match.

Match två var en ny bekantskap från Motala trakten, Medevi IF. Vi hade hunnit se deras första match och de hade inte alls detta forcerade anfallsspel som Högsjö men höll ihop bra mot förra årets turneringssegrare, Små IF från Stora Mellösa i Närke. I denna match håller vi verkligen jämna steg. De spelar oss lite i händerna genom att spela långsamt och gärna backa hem lite vilket gör att vi hinner vila med boll. Vi skapar inte många målchanser men släpper heller inte till många och borde klarat 0-0 men ett missriktat skott blir en perfekt passning i slutet av matchen och en knappt vaken Medevi spelare kan styra in segermålet.

I sista matchen var det då dags för oss att möta Små IF och nu räcker vi inte riktigt till. Det är lite för starka i man-man spelet med flera spelare som är duktiga att hålla i och vända runt alternativ spela på en löpande spelar och när vi inte klarar duellerna man mot man så blir det övermäktigt för oss. När vi inte riktigt orkar/klarar av att spela upp bollen utan tappar den på egen planhalva så går det inte att freda målet utan det ramlar in bollar men vi får även göra dagen första och enda pyts. Raman drar på ett bra skott efter Maksims passning och vi får lite nätrassel. V håller emot bra ett tag men när bensinen är slut så ramlar bollarna in och det landar på 1-6.

Det är klarat att man inte ska känna sig nöjd när man kommer sist i gruppen med 0 poäng men här är förutsättningarna lite speciella så vi måste känna oss riktigt nöjda med de två första och den sista är ok långt in i matchen. Alla spelare ska ha en jätteeloge för sina kämpainsatser och krigande under dagen. Vi hade kunnat förbättra oss något genom att vi hade följt instruktionerna om att flytta upp spelare högre upp i banan för att få mer spelutrymme. Just den delen tjatade vi mycket på från sidan men det kändes som att alla ville hjälpa till nära så det gick aldrig riktigt fram utan vi blev enkla att pressa bort.

I övrigt gör alla verkligen det bästa de kan och vi måste verkligen prisa 10-killarna som så härligt ställer upp och verkligen vill vara på planen även om det kan vara lite tufft läge med en tunn trupp. Man möter spelare som spelar senior fotboll upp till division fyran och är så mycket större och tyngre.  Just denna inställning till fotbollen att allt med fotboll är kul och man är inte rädd för några motståndare är något som tar lång tid att få in som kultur i ett lag  och känns alltmer ovanligt där många inte vill spela om man inte vinner eller måste gå upp tidigt på morgonen. Dessa killar och detta pojklag ska vi i föreningen vårda ömt och verkligen önska att de vill vara gulsvarta även i framtiden och prisa både spelare och ledare som skapad denna miljö i laget.

De sex spelare som krigade på under lördagen.

Maksim Popovic är superstabil i försvaret och spelar alla minuter i alla matcher. Därmed spelade han troligen mest i hela turneringen då vinnarna spelade två matcher till men rimligen ca halva matcherna. Det ör först i sista matchen han förlorar några dueller men innan hanterar han alla seniorerna på ett härligt ”librosätt” där man inte måste tacklas för att ta bollen. Max Andersson krigar på bra i duellerna och är ständigt sugen på boll och försöker hitta medspelare i bra positioner. Raman Ali vill ständigt delta i alla anfall och är kreativ i sitt passningsspel samt vill fram till avslut och skapar mycket. Abdullah Abdullah fick den otacksamma rollen att ofta vara spets och få 80-90 kg backar i ryggen men backade aldrig ifrån duellerna. Han vann ändå många andra bollar och visade upp en bättre teknik än många av sina motståndare och skapade därigenom mycket tid. Fightades in i det sista trots övermäktiga motståndare precis som alla de övriga spelarna.

Robert Karlsson i målet var som alltid positivt och drev på och pushade killarna. Riktigt stabil i målet och var ständigt på tå och tog det mesta som gick att ta. Christoffer Kalagyjan som precis startat upp träningen men ställde upp för laget. Han var väl kanske inte inne på att det skulle bli ca 90 % speltid i matcherna men slet på och eftersom han var den med mer rutin i laget kunde han hålla i boll och positionera sig väl för att låta oss vila lite med boll och kunna kliva in i närkamperna när det var tufft för laget.

Vi fick inte med oss några poäng från Vingåker men tror att alla fick med sig många lärdomar och en rejäl genomkörare.