Lithellscupen och uppstart inför hösten
KAIK var redan förra året anmälda till denna trevliga försäsongscup men då var vädret inte till sin fördel och cupen ställdes in. Nu väckte Johnny det förslaget redan i januari och när anmälan kom så tänkte vi att detta blir en rolig och bra start på hösten utan resultatkrav utan mer att hela truppen får komma i gång och få lite matchspel. Tanken var att åka med de som kunde och vi räknade med ca 20-22 spelare. Trots flera uppmaningar om att rapportera om man inte kunde delta i cupen och lämna detta innan sommarvilan så var det bara 5 som rapporterade in att de inte kunde delta. När sedan kallelserna gick ut så ökade de 5 frånvarande med 14 till så 19 spelare i grundtruppen kunde inte delta av olika anledningar och då blir förstås syftet med cupen lite annorlunda. Med risk att låta lite för mycket ”det var bättre förr” så kan man ändå fastställa att det är inte lätt att planera och organisera idag när framförhållning och kommunikation trots alla olika möjligheter inte fungerar särskilt väl. Med så kort varsel var dock att inte åka ej aktuellt med respekt för dels motståndare och pengarna var ju redan inbetalda.
Då är det oerhört glädjande att tre hungriga 14-åringar från pojklaget direkt svarade ja på förfrågan och Nils Rytter ställde också upp trots att han inte tränat sedan januari – riktigt starkt gjort.
Nu är det färdiggnällt och vi går över till själva cupen. När vi på lördagsmorgonen startade upp hade vi drabbats av ännu ett återbud då Isak åkt på magsjuka. Lite mer glädjande när vi kom fram till ett soligt och varmt Sköllersta och möttes vi av 4 fullstora elvamannaplaner utan ett enda sår i gräsmattan. Det var väl högt gräs som nog hade kunnat klippts lite närmare cupen men vilka enorma möjligheter. Det finns i Sköllersta/Ekeby två seniorlag i seriespel på div 6 och div 7 nivå som bedrev idrott på denna anläggning. Stalls Backe är fint men detta var betydligt vassare fotbollsmässigt även om Stalls Backe förstås är mysigare.
Det fanns även en skylt uppsatt som alltid är bra att ha med sig – Med vilja och träning kan du nå eliten. På bild fanns Sköllerstas två bidrag till elitfotbollen – Moa Narving som spelat i KIF Örebro och Daniel Dajje Björnqvist som spelat många säsonger i ÖSK. Båda dessa har gjort många år i småklubben Sköllersta och först i övergången till seniorspel gick de till elitklubbar. Det är kanske främst våra 14-åringar som ska få med sig dessa visdomsord för även om det finns en hel del talang i seniortruppen så har nog elittåget gått 😊.
Väl till spelet så började vi mot det som vi trodde skulle bli den tuffaste nöten, HampetorpOdensbacken IF (HOIF) som spelar i division 5. Det blir lite rörigt i början med många som inte spelat ihop och lite olika positioner men vi håller ihop spelet bra och släpper inte till särskilt många målchanser. I början av matchen slår Wangen ett inlägg som en av planens kortaste spelare och pojklagsspelaren Abduaziz Aldahi mötte perfekt med skallen och nickar in 1-0. HOIF tar över en del i andra men vi har inte särskilt svårt att freda oss även om Wille gör några bra räddningar.
I match två mötte vi arrangörsklubben Sköllersta IF som spelade en riktigt bra fotboll men mycket spelvändningar. Vi jobbar på bra och spelar ett bra försvarsspel men vi orkar inte riktigt etablera något eget spel vilket gör att det blir ännu jobbigare och då börjar vi göra lite misstag och det är tillslut på ett sådant bolltapp som de kan göra 1-0 på. Vi krigar verkligen på men skapar inte mycket och de hinner göra även 2-0. Tyvärr åker vi även på en skada på Wille i målet. När Samir och Ruben försvann redan i första matchen är vi nere på en avbytare som blir två då Barre kliver bort från bänken och tar på sig handskarna i matchen mot Dingtuna från division sex.
Nu håller vi bra i 20 minuter men tyvärr åker vi på två sena mål på rena missar. Då orkar inte ens vår, i de tidigare matcherna, starka central linje och vi rasar helt igenom och bollarna ramlar i strid ström in. Det enda glädjeämnet denna match blir vårt enormt fina mål där David sätter en perfekt boll i djupet på Abduaziz Aldahi som med ett riktigt klassavslut lyfter bollen över målvakten.
Till kvartsfinalen är det nog bara våra pojklagsspelare som har lite spring i benen och Barres finger funkar inte och avbytare blir endast en då Viggo ställer sig i målet. Vi ställs mot ett Töreboda som spelar i div 6 och tagit andra platsen i den andra gruppen. De drar inte upp något enormt tempo och trots att några spelare knappt kan röra sig så kan vi försvara oss väl till en början men när vi liksom i match tre ger bort två mål i slutet på första halvlek så försvinner all energi som var kvar. Målen ramlar in och det stannar inte förens vid 0-8.
Vi får summera ihop till två bra matcher som var en bra inledning på hösten men de sista två var matcher som inte gav mer än mer slitna spelare. Wangen och Hampus på mitten var helt outstanding de första två matcherna och vann massor med boll, David löpte över stora ytor och bidrog till att vi fick hålla i bollen i uppspelen. Detta drev laget men sedan tog bensinen slut och när då även övriga spelare inte klarade av att bidra med löpningar så blev det för tufft när lagen snarare blev något bättre för varje match. De flesta övriga lag hade 18-20 spelare som var vår plan så de höll upp tempo betydligt bättre. Man kan tycka att det borde gå att orka mer när det är korta matchen men även om det är kortare speltid så är det svårare att få kroppen att klara 4 stycken kortare matcher även om speltiden är som knappa två ”vanliga” 2*45.
Nils gjorde en formidabel insats efter att inte tränat fotboll på sju månader tillsammans med Joel i mittförsvaret. Olof visade ett enormt ansvar och krigade på i både det offensiva och defensiva och spelade alla minuter i alla matcherna trots krampkänningar i sista.
Alla som var med och spelade gjorde bra insatser och ska ha plus så länge de orkade.
Det största pluset ska vi dock ge till våra tre 14-åringar som gör enormt fina insatser. Tanken var ju att de skulle in och byta av och kriga på några byten per match och avlasta och få känna på seniorspel. De gjorde dock så fina insatser att de fick mer och mer speltid och med sina lite piggare kroppar klarade de av att spela flera matchen och bidrog med betydligt mer.
Abuaziz Aldahi gjorde alltså båda våra mål och gjorde en fantastisk insats i första matchen och var ständigt på språng och fick även beröm av motståndarspelarna i matchen mot Dingtuna.
Raman Ali opererade mest på högerkanten och i takt med att han fick mer speltid tog han mer och mer initiativ och var nära vid några tillfällen att få fram bollen till fristående lagkamrater.
Max Andersson fick inleda på lite ovanliga positioner men när han efter att våra mittfältsankare började tröttna fick komma in på sin normala position centralt på mittfältet växte han mer och mer och tog tag i spelet och opererade över stora ytor för att hjälpa till både offensivt och defensivt och visade upp att han har stora förmågor att driva spelet.
Detta blev en rejäl genomkörare för många och vi har nu några dagar att återhämta sig till tisdag då vi kör vidare och vi hoppas vi får med fler och fler så vi hinner förbereda oss för att ta revansch mot Banadir fredag den 16:e augusti.
