I lördags (28/5) spelade vi sjätte omgången av division 7 mot Julita GoIF på bortaplan. En på pappret utmanande uppgift, eftersom motståndet hade bäst målskillnad i serien och endast två baklängesmål på fyra matcher inför mötet.

När domaren blåste igång matchen var inget av lagen riktigt på tårna, och det dröjde en stund innan någon hittade spelet. Julita öppnade med de starkaste målchanserna, efter ett gäng lyckade cross- och djupledsbollar, och vi fick ta ett strategiskt gult kort tidigt. Även om vårt passningsspel inte fungerade som det skulle, så hittade vi upp på offensiv planhalva emellanåt och utnyttjade våra chanser. Under ett femminutersintervall gick resultatet från ett 0-0 dödläge, till 1-2 i vår favör. Trots ledningen ville vi spela finare och bättre fotboll, och under halvtidsvilan försökte vi peppa varandra till att hitta vårt spel, men när andra halvlek startade var det precis lika svårt att rulla bollen inom laget. Vi hamnade som i en synkop utan att "bandet" hängde med på noterna, och flertalet bollar hamnade inte där det var tänkt. Vi vet alla hur svårt det kan vara att spela ihop ibland, och tänk vilken röra det skulle bli om en jazzhendektett dök upp på en konsert utan att kunna sina respektive stycken; men ibland är det enda som behövs i fotboll att kämpa och slita. Allt måste inte vara perfekt när man kämpar för varandra, och det gjorde samtliga spelare. Vi stretade på och andra halvlek såg ut att bli mållös, det var en kamp ända in i sista minuten. Det var dock inte dags att tänka på refrängen än, för att i 90:e minuten satte vi spiken i kistan och utökade ledningen till 1-3.

Senare på kvällen fick vi också se Real Madrid ta hem Champions League, och där kunde man nästan se något liknande hända; då och då räcker det med att man sätter sina chanser, kämpar för kollektivet och har en målvakt som spikar igen buren.

Mål:
38´ 0-1 Gustav Danielsson #17 (ass. Joel Eriksson #11)
39´ 0-2 Mattiu Baquero #16 (ass. Gustav Danielsson #17)
43´ 1-2 Julita GoIF
90´ 1-3 Ruben Lindahl #7 (ass. Gustav Danielsson #17)

/Jakob Söderlund